Självömkan rules
Ja, så sitter jag här igen och tycker synd om mig själv. Utan anledning såklart. Självömkan kan vara en av mina favoritsysselsättningar, och jag är bra på det!
Angående nåt helt annat så bloggar jag knappt. Vet inte riktigt varför. Jag har inte haft behovet och jag har inte vetat vad jag ska skriva. Jag har haft så sjukt kul på både kryssning och valborg att det liksom inte går att skriva det lika stort som det var. Kanske är det det jag använt bloggen till, att i ord förstora upp meningslösa uplevelser? För jag vet att jag kan förmedla känslor via text och känner Ni när jag skriver så måste jag också känt något. Något måste hänt för jag har ju skrivit flera spaltmeter om mina upptåg. Eller, va? Eller inte. Eller så är det så.
Kanske har jag bara blivit för sentimental och i förstort behov av en massa förändring som finns längre bort än jag kan nå. Jag höll på att skriva att jag kanske börjat tänka för mycket men det är ingen sanning alls. Det kanske snarare är tvärtom, för alla sa att jag tänkte för mycket. Vad man nu tänker på när allt man gör är att trycka tillbaka känslor. Självömkan alltså. Självömkan rules.
Fast det kanske är så man mår när man är oskuld?
Angående nåt helt annat så bloggar jag knappt. Vet inte riktigt varför. Jag har inte haft behovet och jag har inte vetat vad jag ska skriva. Jag har haft så sjukt kul på både kryssning och valborg att det liksom inte går att skriva det lika stort som det var. Kanske är det det jag använt bloggen till, att i ord förstora upp meningslösa uplevelser? För jag vet att jag kan förmedla känslor via text och känner Ni när jag skriver så måste jag också känt något. Något måste hänt för jag har ju skrivit flera spaltmeter om mina upptåg. Eller, va? Eller inte. Eller så är det så.
Kanske har jag bara blivit för sentimental och i förstort behov av en massa förändring som finns längre bort än jag kan nå. Jag höll på att skriva att jag kanske börjat tänka för mycket men det är ingen sanning alls. Det kanske snarare är tvärtom, för alla sa att jag tänkte för mycket. Vad man nu tänker på när allt man gör är att trycka tillbaka känslor. Självömkan alltså. Självömkan rules.
Fast det kanske är så man mår när man är oskuld?
Kommentarer
Trackback
